Nordiska Mästerskapet i Oslo 18-20 februari 2005

Nordiska Mästerskapet i Oslo 18-20 februari 2005 

När vi kom fram till Gardemoens flygplats räknades fåren in och jag konstaterade att 2 saknades. Alla från Landvetter och Arlanda var på plats, men var fanns Sturupsdelegationen?

Var hade dom tagit vägen?

Det fanns ingen flygförbindelse mellan

orterna så Erik fick fundera vidare...

Efter jag konstaterat att inget plan trafikerade sträckan Sturup – Gardemoen så beslöt jag mig för att det stod fel datum på den information alla fått. 

Intet ont anande fortsatte hela den närvarande truppen till Oslo.

Efter en skön dag i Oslo, med underbart solsken och iskyla bestämde jag mig för att ringa till Skåne och höra efter vilken tid jag kunde möta upp vid Sentralstasjonen i Oslo. I andra änden av tråden möttes jag av en panikslagen röst - ”Vi kommer nästa torsdag i vecka 8, men är du i Oslo nu? Har vi missat datumet?” Jag svarade att de skulle ta det lugnt och att de säkert skulle hinna hit före första ronden. Alla vi övriga fanns ju trots allt på plats ett dygn i förväg, för att hinna vila ut efter resan. 

Var det för sent att boka biljett?

Får Erik kontakt med SJ ?

Jag sa vidare att de skulle börja packa så skulle jag fixa en tågbiljett på något sätt, allt skulle ordna sig. Paniken la’ sig något och luren lades på. Jag satte genast igång operation biljettbokning. Norska motsvarigheten till SJ ringdes och där väntade jag över 15 dyrbara minuter i kö på att få veta att de bara kunde hjälpa till med biljetter inom Norska gränsen och ingenting i Sverige. Nu gällde det att försöka hitta inne i minnesbanken det svenska numret till SJ, vilket lyckades. Där sa de att utrikesresorna hade stängt för dagen och alla övriga telefonförsök till Sverige och snälla människor där misslyckades också. 

Jag ringde då på nytt till Skåne och meddelade att nu visste jag precis vad de skulle göra. De skulle helt enkelt åka raka vägen till stationen och köpa första bästa biljett till Oslo på plats. Det skulle troligen bli nattåg så de skulle passa på att sova. 

Till slut fanns de i alla fall på tåg på väg till Oslo och skulle anlända lagom till fredag lunch 1 timme före spelstart. Allt var lugnt och nattens mörker sänkte sig över Millennium och Perminalens hotel i Oslo

Lugnt sov vi där i våra sängar, ja nästan alla. Vid frukosten visade det sig att en av våra A-spelare inte alls sovit gott. Han hade drabbats av förkylningsinfluensan alldeles lagom till första ronden. Alvedon letades upp och doserades i lämplig mängd. 

men hur gick det för våra Skåne resenärer?

Allt verkade vara under kontroll till en välkänd panikröst hördes i min mobil. Det hördes ett kort ”Nu är det kört”. Det var Skåningarna som fortsatte berätta att tåget gått sönder och nu stod stilla i Karlstad. Klockan var strax efter 10 och nu skulel det sättas in en buss resten av vägen. Självklart rådde jag dem att följa med bussen och jag skulle göra vad jag kunde för att stoppa klockan så den inte gick så fort fram till klockan 13.00, då rond 1 skulle starta. 

Erik Hedman mötte spelaren vid taxin och lotsade in honom till spellokalen så fort benen bar. De hade kunnat gå hur lugnt som helst för motspelaren hade tyckt det var ok att inte starta klockan alls. Föräldern lotsades in i matsalen, där jag lyckats spara undan mat att värma i en micro. Information till våra eftersläntare gavs både under lotsandet från taxi till spellokal och vid matbordet. 

Nu äntligen var allt under kontroll.Matcherna spelades och det gavs mycket underhållning till åskådarna. Mot slutet av rond 1 ser jag dock till min förfäran hur den numera väldoserade A-spelaren verkar krokna där på stolen. Han blir blekare och blekare samtidigt som feberrosorna blir större och större på kinderna. Direkt efter ronden berättar han att han inte orkar sitta upp längre och måste lämna WO i rond 2 eller bryta tävlingen om detta inte är möjligt. 

Lugnt, bussresan skulle ta ca 2,5 timmar så det skulle till och med bli några minuter till godo. Det visade sig vara lite väl optimistiskt räknat för då jag stod där viftande med en namnskylt, för att de lättare skulle se mig. Jag hittade ingen buss utan ringde upp bussåkarna och fick reda på att det var 4-5 mil/50 minuter kvar till Oslo. Jag kunde då lugnande berätta att övriga länder gått med på att skjuta på ronden 15 minuter för att lagledarmötet drog ut på tiden. 

Vid detta möte lyckades vi svenskar tillsammans med Färöarna lyckades vi förhandla oss till en plats för åskådare inne i den mycket trånga spellokalen. Vi fick dock snällt gå med på att inga av spelarna fick yppa ett enda ord så länge de höll på att spela sitt parti, undantaget till domaren (samma regler gäller under andra stora mästerskap). 

Rond 1 startade och en spelare från Sverige saknades fortfarande. Nu gällde det, skulle han anlända innan han förlorat på tid? Jodå, 45 minuter försenad anlände de med taxi, som kört mot färdriktningen då föräldern läste kartan för chauffören, som inte hade en aning om vart hotellet låg.